fearless

Idag träffade jag mamma. Vi åt en god lunch, gick på banken, träffade sambon och sedan gick vi till biblioteket.
Vad vi gjorde där hör inte hit utan det som hände där är grejen jag ska berätta om.

Vi är på nedervåningen av biblioteket och vi ser en liten grå katt smyga förbi. Jag följer efter den, försöker möta den, men den gömmer sig och går andra vägar.
Till slut sätter jag mig ner på golvet, lockar och pratar med den till den kom fram till mig.
Jag klappade lungt över huvudet och den strök sig försiktigt mot mig.
Jag inbillar mig att vi fick en slags kontakt, att den litade på mig.

Jag lyfter upp henne (?) och frågar en av de anställda vad jag ska göra, om hon vet vem katten är.
Jag blir ombedd att hjälpa katten ut, och det gjorde jag mer än gärna.
Med katten i famnen börjar jag gå uppför trappan och känner hur katten stelnar till.
Hon trycker huvudet mot mig, ger mig en lätt puss och börjar sprattla till då ljudet av människor blev allt högre.
Jag höll henne tätt intill mig medan vi gick mot utgången. Jag letade upp ett lungt ställe där hon kunde slappna av.
Precis när jag släppte henne åkte en bil förbi och hon fick panik och rusade över vägen och försvann bort.

Jag hoppas att hon klarade sig hem. Den underbara katten jag fick sådan kontakt med.
Det lilla livet gjorde min dag. Hon kom till mig, ville vara i min famn och jag älskade det.